Silver är inget bra antibakteriellt alternativ

Förra inlägget handlade om fördelen med koppar (Cu) för att hålla ned bakteriell tillväxt på kontaktytor. Det är inget nytt fenomen egentligen, koppartak brukar inte algpåväxt. När man byter ut kopparrör till rostfritt i vattenledningar, särskilt till varmvatten så brukar bakteriehalter öka. Eller när man byter ut kopparrör till galvade rör i kondensorer till t ex AC-aggregat i bilar så uppstår oönskad doft p g a hygieniska problem. Men vanligare än koppar är användningen av silver i olika former, det viktiga är att silver långsamt frisläppes till den yta som skall skyddas. Av den anledningen används ofta metalliskt silver eftersom ett silversalt skulle "ta slut" alldeles för fort. Äldsta beviset på detta var att man under historisk tid lade ett silvermynt i krukor med olika vätskor (vatten eller vin) som skulle förvaras lång tid. Man kan idag hitta silver i en mängd olika material: i plastinredning i kylskåp, skärbrädor, i textilier, skoinlägg, plåster, rostfritt stål etc.

Problemet med silver är miljöpåverkan, t ex lyckades man i Sverige stoppa användning av elektrolytiskt utfällt silver som Samsung hade för avsikt att introducera i sina tvättmaskiner. Om detta hade blivit en kommersiell succé så hade troligen det biologiska reningssteget i reningsverkan i landets större städer havererat, så kraftfull är påverkan av silverjonerna. I en referat av en studie från Queens university i Kanada( http://www.popsci.com/) nyligen gjorde man enkla tester av helt opåverkad jordmån (från Arktis) som under 6 månader fick ett tillskott av olika nanopartiklar av silver. Mikrofloran i jordmånen förändrades dramatiskt, t ex försvann en rad viktiga bakterier som fixerar kväve från luften. Dessa bakterier är helt nödvändiga för många växter (baljväxter, klöver) och träd (al) som inte kan tillgodogöra sig kväve på annat sätt. Därmed påverkas hela ekosystemet mer eller mindre direkt.

Fotot från (http://web.uconn.edu/mcbstaff/benson/Frankia/Isolation.htm) som visar Frankia spp. i växtvesiklar.

Studien publicerades i Journal of Hazardous Materials den 8 april och kommer nog att få en del uppmärksamhet.